Kom igen nu, vi behöver facket!
Har gått runt och irriterat mig på detta länge. Så fort någon är missnöjd med fackets arbete så hotar dem att gå ur, och vissa gör det också! Men kom igen nu, något mer kontraproduktivt än detta finns inte! Vad händer om allt fler går ur facket? Jo, det finns ingen som kan föra ens talan mot arbetsgivaren. I praktiken så kommer arbetsgivarna att kunna göra precis som de vill, om man klagar så kan de bara säga "Var glad att du har ett jobb att gå till överhuvudtaget, passar det inte så dra". Om man vill få upp sin lön och förbättra sina arbetsvillkor så finns det bara en väg att gå och det är facket. Som ensam individ har man inga möjligheter alls att förändra. Om man är missnöjd med något så gå inte UR facket gå MED engagera er. De fackliga representanterna kan inte veta vad just du tycker om du inte går med och säger det!
Några exempel på att detta stämmer: Gruvarbetarna i malmfälten har sjuka löner, ca trettiotusen före skatt. Då ska man komma ihåg att de dessutom saknar högskoleutbildning. Hur har då detta gått till? Jo de har ett mycket starkt fackligt engagemang. I stort sett alla gruvarbetare som jag känner är mycket insatta i frågor som rör löner, avtal, arbetsvillkor o.s.v. De kan ingen trampa på. Direkt när arbetsgivaren försöker sig på några dumheter så går facket in och sätter ner foten och de är inte rädda för att strejka, alla har väl hört talas om de stora gruvstrejkerna? På detta sätt har de fått upp sina löner, sina villkor och sin status. Inte genom att sitta hemma vid köksbordet eller i fikarummet och gnälla.
Läkarna: Har ett mycket starkt fack och börjar påverka studenterna till att engagera sig i facket och i olika studentföreningar för att förbätra sina studievillkor, sin, lön och sin status redan i termin ett. Då har de också en bra lön. Det är inte så att en lång högskoleutbildning ger en bra lön, det krävs faktiskt ett fackligt engagemang också.
Kommunal: Har gått från att vara ett, i mitt tycke, svagt fack till ett starkt som genom engagemang och kämparglöd ha fått upp sina löner v'äldigt mycket. För sju år sedan, när jag var ute på praktik så var det en uska i gve som hade fått en "helt fantastisk lön" på 14 000 i ingångslön, åren före var der runt 12000-13 000. Nu ligger ingångslönen på 19 000. Det är bättre än för en ssk med tre års högskoleutbildning.
Några exempel på att detta stämmer: Gruvarbetarna i malmfälten har sjuka löner, ca trettiotusen före skatt. Då ska man komma ihåg att de dessutom saknar högskoleutbildning. Hur har då detta gått till? Jo de har ett mycket starkt fackligt engagemang. I stort sett alla gruvarbetare som jag känner är mycket insatta i frågor som rör löner, avtal, arbetsvillkor o.s.v. De kan ingen trampa på. Direkt när arbetsgivaren försöker sig på några dumheter så går facket in och sätter ner foten och de är inte rädda för att strejka, alla har väl hört talas om de stora gruvstrejkerna? På detta sätt har de fått upp sina löner, sina villkor och sin status. Inte genom att sitta hemma vid köksbordet eller i fikarummet och gnälla.
Läkarna: Har ett mycket starkt fack och börjar påverka studenterna till att engagera sig i facket och i olika studentföreningar för att förbätra sina studievillkor, sin, lön och sin status redan i termin ett. Då har de också en bra lön. Det är inte så att en lång högskoleutbildning ger en bra lön, det krävs faktiskt ett fackligt engagemang också.
Kommunal: Har gått från att vara ett, i mitt tycke, svagt fack till ett starkt som genom engagemang och kämparglöd ha fått upp sina löner v'äldigt mycket. För sju år sedan, när jag var ute på praktik så var det en uska i gve som hade fått en "helt fantastisk lön" på 14 000 i ingångslön, åren före var der runt 12000-13 000. Nu ligger ingångslönen på 19 000. Det är bättre än för en ssk med tre års högskoleutbildning.
Kommentarer
Postat av: Linda
skulle inte du blogga igår??
Trackback
