eerkiperki

Var mitt motto förut, men det försvann någonstans, vet inte vart det har tagit vägen. Det är dags att återinföra det tror jag. Läste just Säkerts blogg och läser att spelningen på visfestivalen på Holmön i somras var den bästa någonsin. Jag var såå pepp på att åka dit, men ides inte driva igenom projektet. Nu ångrar jag mig.. Jag vet att jag kommer att  ångra att jag inte for till Norge också. Men där är det ändå brist på både pengar och resesällskap som gör det, inte bara slöhet. En annan grej att ångra är att jag och Sara alltid har sagt att vi ska sitta i publiken på melodifestivalen, nu är den 12 mil bort och vi har gratis boende men slöheten satte gränser igen. Vad är det för fel på mig? Nu är det banne mig skärpning som gäller!  Jag måste försöka göra roliga lite roliga saker.