eerkiperki

Såhär ser husdjuret ut när han myser i soffan, lovade ju bild på det med.

Vet att jag har lovat någon en bild på min v-rumslampa för jättelänge sedan så jag lägger in en nu.


Fick den i födelsedagspresent av R när jag fyllde 21

Jag har främst fått inspiration till det här inlägget av Blondinbella, Sigrid och Ebba von Sydow. Men hade nog inte kommit till skott om det inte hade varit för Lindas fina fredagsbloggande. Alla ovan (ovan, inte linda)nämnda damer brukar ju blogga om och uppmana till total konsumtionshets. De skriver ofta saker som "blev heelt lycklig när jag hittade den där efterlängtade pucciscarfen". Jag tycker det är så tragiskt! Bli lycklig över saker?! Okej, glad kan man ju bli men lycklig? Nej! Det är då inte lycka för mig. Äkta lycka känner jag när jag tänker på min sambo, mina vänner, min familj, min släkt, att sitta på en fjälltopp, äta våfflor på Dundret i midnattssol, åka skidor en vacker vinterdag, fiska, åka skoter, vara ute i skogen och lyssna på tystnaden, bra musik, vara i paradiset fällfors o.s.v. Nästan allt detta är saker som inte kan köpas för pengar. Jag tror att vi måste påminna oss om det här ibland så att vi inte bara fokuserar på prylar som vi har, inte har eller vill ha i framtiden. För let's face it. Så fort man har fått den där pucciscarfen/plattvn/jeansen så börjar man ju fundera på nästa pryl som man bara måste ha och som skulle göra en lycklig.



De efterlängtade förlovningsringarna (ja, jag ÄR förlovad :p)



Moster, sötaste mormor och jag med ett enormt plåster


Många av umeåvännerna


Stugan i fällis


Jag och R på Dundret i midnattssol efter att ha ätit våfflor

Som jag har sponsrat dem på senaste tiden. Det är helt sjukt! Jag har sluppit shoppa kläder på nästan hela vintern, men då kommer det ju alltid ett bakslag till våren. Så de senaste två veckorna har jag varit tvungen att öppna börsen rejält och slagit till på: en vårjacka, en tunika, en svart kofta (rea), en annan tunika (rea), en klänning och ett par skor. Det värsta är att jag även kommer att behöva köpa ett par skor till, en schal och lite sommarkläder... Skönt att man mest ska gå runt i jobbuniformen iaf. Då klarar jag mig nog om jag köper ett par piratbyxor. Sedan får det banne mig vara nog!

Helgen har varit det socialaste på länge... Shoppingorgie och fika med Sara, Lina och Alva, sedan en snabb runda med kollegorna och efter det grillning med Lina och Robert. På lördagen hann jag med en lång (nåja) prommenad, thaimat och körslaget med L,S,R,R och A. Nu på söndagen har det bara varit slappt och skönt.. Borde städa men tror att jag hoppar det till förmån för mera slöande och titt på andra avenyn hos Sara...

Vad heter du: Erika
Var bor du: Umeå
Trivs du där: Ja, det är helt okej
Brukar du läsa horoskop: Nej, jag hatar horoskop
Har du körkort: Japp
Favoritdjur: Helt klart hundar.
Antal kuddar i sängen: Fyra, två åt mig och två åt Robin.
Äger du ett busskort: Tekniskt sett så nej, jag åker med Robins busskort trots att jag är den enda av oss som åker buss just nu.
Vad åt du till frukost: Havregrynsgröt med lingonsylt
Nästa mål i ditt liv: Lyckas med att planera in en stugvecka, få ordning på svetsandet, virka en filt  och börja plugga igen.
Hur svarar du i mobilen: Tror att jag brukar svara med mitt namn eller bara hallå.
Antal timmar sömn inatt: cirkus sju
Sov du ensam: Nej
Din hobby: Träna på iksu, inredning, olika pysselprojekt som att renovera möbler o.s.v.
Vad är det för veckodag?: Fredagkväll
Vad åt du senast: Allra senast? Linas goda pannacotta
Vem fick du sms av senast: Robin som ville att jag skulle köpa en jätteräka
Vem ringde dig senast: Linda H tror jag
Godaste ölen du druckit: Jag gillar verkligen inte öl, så det är svårt att säga vilken som är godast. Undviker all öl så gott jag kan.
Vilka hårfärger har du haft: Var blond när jag var pytteliten, sedan den som jag har nu (vanlig brun), har också haft röda slingor och mörkbrunt som till slut blev svart,
Vad såg du senast på TV: Såg barnmorskorna på svt play igår, räknas det?
Vad läser du för bok just nu: Just nu ingen alls, har avslutat Liza Marklunds "livstid" för några dagar sedan och ännu inte hittat nått som jag vill läsa.
Längd: Typ170
Skostorlek: 38/39
Hårfärg: Brun
Är du kär i någon: Ja, i Robin såklart
Vad gör du om ett år: Då sitter jag förhoppningsvis och vrålpuggar och har tentaångest.
Önskar du att du bodde någon annanstans: Nja, trivs jättebra här. Men det fattas en hel del fjäll och skog här så det är både ja och nej. .
Dricker du: Ja, det är väl klart att jag dricker!! Men det blir i stort sett ingen alkohol om det var det som menades.
Vilken parfym använder du: Ralph laurens "ralph" är favoriten
Vilka skor använder du: Mest ett par svarta sneakers
Dagens klädsel: Det var en hel del idag.. .Först jobbkläder, sedan jeans och en svart tröja (på stan)och efter det en grå klänning, tights och stövlar med klack (middag hos Lina)

Är jättetrött och ska sova nu. Orkar inte skriva mer. Gonatt!

Jag är egentligen en rätt så glad och positiv människa (innerst inne :p) Men det verkar lite svårt att förmedla i bloggformat för de enda gångerna som jag drabbas av verklig blogglust är när jag är arg, deppad, irriterad eller nått annat likanande. Nu skulle jag ju t.ex. kunna blogga om att jag alldeles nyss har varit på ett superkul afropass, att min helg var jättebra med en lugn inflyttnings/födelsedagsfest hos annelie på lördagen och spex på söndagen, att jag är superglad över att få träffa lina innan hon sticker bort praktik igen eller att Pia snart kommer och bor hos mig :) Men det jag har mest lust att blogga om idag är min moster.

Jag tycker att jag har världens häftigaste moster och hon betyder massor för mig.  Hon har hunnit med så mkt coola grejer men det som jag beundrar henne mest för är hennes engagemang i palestinafrågan. Hon har så länge jag kan komma ihåg (men i verkligheten är det inte så länge tror jag, kanske 10 år eller nått?) varit inblandad i ett biståndsprojekt i palestina. Samtidigt som jag fattar att det är jätteviktigt att hon åker ner dit så känns det skitjobbigt varje gång. Läget känns ju rätt osäkert där, med hamas vis makten och allt. Nu ska hon vara borta en vecka och det innebär som vanligt en veckas  oroande, extrakollar på nyheterna för att höra om det har hänt nått där nere samtidigt som man försöker lugna sin ännu oroligare mormor och säger att det inte alls när något farligt och självklart så kommer inget att hända... Men grejen är ju att man vet inte. Det känns som att vad som helst kan hända, det är ju så himla instabilt där. Att allt är lungt en dag innebär inte att det är så nästa.  Jag kommer inte att kunna andas ut förrän nästa vecka när hon är hemma igen.

Har gått runt och irriterat mig på detta länge. Så fort någon är missnöjd med fackets arbete så hotar dem att gå ur, och vissa gör det också! Men kom igen nu, något mer kontraproduktivt än detta finns inte! Vad händer om allt fler går ur facket? Jo, det finns ingen som kan föra ens talan mot arbetsgivaren. I praktiken så kommer arbetsgivarna att kunna göra precis som de vill, om man klagar så kan de bara säga "Var glad att du har ett jobb att gå till överhuvudtaget, passar det inte så dra". Om man vill få upp sin lön och förbättra sina arbetsvillkor så finns det bara en väg att gå och det är facket. Som ensam individ har man inga möjligheter alls att förändra. Om man är missnöjd med något så gå inte UR facket gå MED engagera er. De fackliga representanterna kan inte veta vad just du tycker om du inte går med och säger det!

Några exempel på att detta stämmer: Gruvarbetarna i malmfälten har sjuka löner, ca trettiotusen före skatt. Då ska man komma ihåg att de dessutom saknar högskoleutbildning. Hur har då detta gått till? Jo de har ett mycket starkt fackligt engagemang. I stort sett alla gruvarbetare som jag känner är mycket  insatta i frågor som rör löner, avtal, arbetsvillkor o.s.v. De kan ingen trampa på. Direkt när arbetsgivaren försöker sig på några dumheter så går facket in och sätter ner foten och de är inte rädda för att strejka, alla har väl hört talas om de stora gruvstrejkerna? På detta sätt har de fått upp sina löner, sina villkor och sin status. Inte genom att sitta hemma vid köksbordet eller i fikarummet och gnälla.

Läkarna: Har ett mycket starkt fack och börjar påverka studenterna till att engagera sig i facket och i olika studentföreningar för att förbätra sina studievillkor, sin, lön och sin status redan i termin ett. Då har de också en bra lön. Det är inte så att en lång högskoleutbildning ger en bra lön, det krävs faktiskt ett fackligt engagemang också.

Kommunal: Har gått från att vara ett, i mitt tycke, svagt fack till ett starkt som genom engagemang och kämparglöd ha fått upp sina löner v'äldigt mycket. För sju år sedan, när jag var ute på praktik så var det en uska i gve som hade fått en "helt fantastisk lön" på 14 000 i ingångslön, åren före var der runt 12000-13 000. Nu ligger ingångslönen på 19 000. Det är bättre än för en ssk med tre års högskoleutbildning.